Jag skall inte påstå att jag har aktivt studerat och läst spanska i 30 år – men under 30 år har jag haft behovet av att lära mig spanska. Bar-spanskan är på topp, resten är inte bra.
Analog meltdown
Jag har vid några tillfällen försökt lära mig spanska. En gång på en kurs som Medborgarskolan-Göteborg höll. Det gick kanon i fyra lektioner med en lärare som var vass på både svenska och spanska samt pedagogiskt lagd. Han fick sedan jobb och flyttade tillbaka till Spanien. Han ersattes med en kvinna som var vass på spanska – supervass. Svenska? Not so much. Pedagogisk? Not att all. Böckerna hade jag och fortsatte själv – på egen hand. En liten stund.
När digitalt slår analogt
För ett par år sedan fick jag nys om Duolingo. Det är en app för att lära sig andra språk. Närmare bestämt 40 stycken. Man gör så många lektioner man vill men 15 minuter (1 lektion per dag) gör att man bibehåller sin streak. Jag är på 582 dagar i följd med minimum en per dag, när detta skrivs. Jag har en tidigare som bröts på 356 för att vi reste en hel dag hem från – Spanien.
Appen är smart så till vida att den buffrar misstagen som återkommer i slutet av lektionen. Ibland gör man fel på samma passage, flera gånger och då tycker den att jag är lite korkad och stoppar dit ett par hjälpord. Ihop med detta tittar vi på spanska serier och filmer med svensk text.
Duolingo är det första som tydligt hjälper och fungerar. Jag kan inte spanska – men jag är klart närmre att kunna spanska och förstå mer än med något annat försök. Den digitala lösningen i mobiltelefonen gör att man kan stoppa in en spanskalektion lite här och var. Själv startar jag alla arbetsdagar med en kaffe och lite spanska.
Läs mer om Duolingo här: https://www.duolingo.com/courses
Tills nästa PaperMess – må väl!
Måns Löfgren