I april spelas varje år golfvärldens mest mytomspunna golftävling – The Masters – på Augusta National Golf Club. I år spelades tävlingen 7-10:e april och vanns av amerikanen Scottie Scheffler.
Det är mycket som är annorlunda med den här golftävlingen och som bidrar till myten och den säregna upplevelsen. Publiken är inte publik – de kallas ”Patrons” som är instruerade att inte springa – bara gå. Biljetterna är förhållandevis billiga för att vara ett stort, amerikanskt premiumevent. Biljetter så det tar flera år att genom köande kvalificera sig för.
Normalt sett säljs det merch i månader inför ett större event som detta. På Augusta säljs bara från måndagen, tävlingsveckan. Loggan ser lika dan ut – år efter år. Förra årets vinnare sätter en grön kavaj på den nya vinnaren. En kavaj i Masters Grön (Pantone 342) inför prisceremonin. Alla spelarnas caddies är klädda i vita overaller med ett nummer på. Det numret är ett ordningsnummer på när de checkade in för tävlingsveckan.
På området säljs mackor, BBQ, kyckling och öl för priser som 1980-talet. En öl för under tre dollar. Alla resultat går att se på jättelika, analoga resultattavlor – leaderboards. Det finnas massor av unikiteter kring detta event som alla syftar till den genuina upplevelsen, analogt – in real life. Tydligast av dem alla är att The Patrons (publiken) måste lämna ifrån sig mobiltelefonen och vara utan den på tävlingsområdet. På Augusta National gäller dock mobilförbud.Inga åskådare tillåts ta med sina telefoner in på området. Journalister som är på plats för att bevaka turneringen får bara använda sina telefoner i mediacentret. Det finns reportrar som glömt att lämna sin telefon vid skrivbordet och gått ut på banan och blivit påkomna. De har blivit beordrade att lämna Augusta National omedelbart.
När förre Augusta National-ordföranden Billy Payne tillfrågades 2017 om han skulle överväga att häva förbudet, sa Payne inte så länge han var ansvarig, förklarar att telefonerna skapar en distraktion. ”Du måste fråga nästa ordförande. Det kommer inte att förändras medan jag är ordförande. Jag tycker helt enkelt inte att det är lämpligt, säger han. ”Ljudet är en irritation inte bara för spelarna – uppringningen, konversationen. Det är en distraktion och det är så vi har valt att hantera det.”
Tills nästa PaperMess – må väl!
Måns Löfgren