I en tid då mobilen sällan lämnar handen och där skärmtid närmast är ett default-läge, börjar något oväntat att hända: allt fler ungdomar försöker medvetet dra ner på sitt surfande. Inte på grund av tekniktrötthet i sig, utan för att de märker hur skärmanvändandet påverkar deras hälsa. En sundare syn på vad man använder sin tid till börjar alltså infinna sig och det är nog en överlevnadsfråga.
Nya studier från bland annat Karolinska Institutet visar att långvarig skärmtid, särskilt på kvällstid, är nära kopplad till sämre sömn och ökade symtom på nedstämdhet – framför allt bland flickor i högstadieåldern. I vissa fall kunde upp till hälften av de rapporterade depressiva symtomen spåras tillbaka till dålig sömn som i sin tur påverkats av just skärmvanor. Det handlar alltså inte bara om trötthet – utan om en djupare påverkan på det psykiska välmåendet.
Det här har inte gått obemärkt förbi. Ungdomar själva vittnar om att de försöker minska sitt scrollande på kvällarna, stänga av aviseringar eller till och med lägga ifrån sig mobilen tidigare. En rörelse i det lilla, men med stor effekt – som om en ny medvetenhet vuxit fram. Inte som en moralpanik, utan snarare som ett självvalt hälsoskifte.
Samtidigt har svenska myndigheter reagerat. Folkhälsomyndigheten har infört nya riktlinjer för skärmtid – med tydliga gränser för olika åldrar. Rekommendationen för tonåringar är nu att hålla sig till max två till tre timmar per dag utanför skoltiden. Och även om dessa riktlinjer främst riktar sig till föräldrar, har de också fått genomslag bland unga själva. Hälsominister Jakob Forssmed kallade nyligen situationen för ”dramatisk”, och pekade på att genomsnittlig skärmtid för svenska ungdomar nu är över sex timmar per dag – utanför skoltid.
Som ett led i att stötta ungdomar att bryta mönstret, har staten börjat satsa på alternativa aktiviteter. Fritidscheckar, kulturkort och idrottssatsningar är några av de initiativ som ska erbjuda riktiga, analoga alternativ till skärmen – men förändringen måste också komma inifrån. Och kanske är det just där vi ser det mest hoppfulla: att unga själva börjar ta kontroll över sin vardag. Inte genom att avstå tekniken helt, utan genom att sätta gränser. För sin sömn. För sin ork. För sin egen skull.
Det är inte ett uppror mot det digitala – men kanske början på en ny balans.
Källor: Karolinska Institutet, Folkhälsomyndigheten, The Local Sweden, DW, Euronews (2024–2025).
Tills nästa PaperMess – må väl!
Måns Löfgren